I dag gick allt i en hiskelig fart. Chop, så var Skoban och jag inne i Rummel-Räsern och på väg till Runsten. Först skulle Skoban jobba ensam tillsammans med Lova och jag gjorde mitt bästa för att förstöra deras lektion genom att bullra och gnägga från släpet. Ägarinnan var måttligt glad kan jag säga.
Sedan var det min tur, när Isabelle kom. Hon red jättebra i dag, men jag kände mig obekväm med att Skoban nu var ensam i släpet och därmed riskerade jag att bli utan hö strax. Därför fortsatte jag att gapa och skrika. Och Skoban svarade! Det brukar han inte göra, för han brukar ha munnen full av hö. Min plan verkade gå i lås. Ägarinnan nu ännu surare. Ja, sen var det dags för Scooby igen, men då fick jag stå bunden i en stolpe på ridbanan, så var det slut med terrorn från min sida. Point taken.
Järnet hem, ut i hagen. Scooby fick gå på promenad med ännu en jänta och Ägarinnan, Husbonden och Lill-ägarinnan försvann i väg. Och så där höll det på hela dagen. Det kom och gick människor mest hela tiden. Det var knappt man han trycka i sig allt käk man fick. Tänk om jag faller ur? Huga!