Jaktcockern, eller working cocker som den också kallas, skiljer sig från utställningsvarianten av cocker spaniel på flera sätt. Det första som slår dem som aldrig träffat en jaktcocker förr, är att de inte vet vad det är för ras. Den är alltså inte särskilt lik cocker spanieln i Lady&Lufsen. “Du kan få din jaktcocker i vilken färg du vill, så länge du väljer svart!” för att travestera Henry Ford när han talade om T-Forden. Faktum är att det kan dyka upp alla möjliga färger på en jaktcocker, men den i särklass vanligaste är svart. Att den har vita tecken spelar ingen roll, för jaktcockern är inte en utställningshund.
Det som skiljer jaktcockern från andra jaktspaniels, till exempel springer spaniel, är att den är mycket lekfull, busig och envis som få. Med sin oerhört gulliga och lyckliga uppsyn är det verkligen svårt att stå på sig när jaktcockern fått för sig att inte göra som man säger. Nu gör de ju för det mesta det, men som sagt, de kan vara mycket envisa när de sätter den sidan. Tur att de ändlöst charmiga!
Den där envisheten är inte så dum när det kommer till kritan. Även en jaktcocker kan med ren viljestyrka släpa hem en fasan, hare eller gås. Det kan se litet kul ut, när villebrådet snudd på är större än hunden. Men apporterar, det gör jaktcockern. Som så ofta med raser som avlas för prestation, så är det ovanligt med fysiska problem, även om det förekommer. Jaktcockern är en relativt sett frisk ras.
När du skaffar en jaktcocker behöver du inte tänka på att trimma hunden. Däremot behöver vissa individer klippas regelbundet, då de kan bli ganska långhåriga annars. Särskilt lämpligt är att klippa mellan tår och trampdynor på vintern, så att snökokor inte fastnar i håret där.
Rasen har sitt ursprung i England. Det var i första hand morkullejakt som var ändamålet och därav namnet. Morkulla på engelska heter woodcock. Den nuvarande typ som människor vanligen förknippar med cocker spaniel, alltså utställningsvarianten, utvecklades i början av 1900-talet. Från 1930-talet kom färgerna som vi kan se idag på cockern.
Jaktcockern kan variera en del i storlek från individ till individ. Mankhöjden kan vara mellan 35 och dryga 40 centimeter, och jaktcockern väger från nio till 15 kilo. Jaktcockrar blir ofta 12 till 15 år gamla.