Solan

Häromdagen fick Cocker Spaniel valparna komma ut i trädgården för första gången. Jag vet att jag tyckte att det var bra när Lykke parades, att valparna skulle komma i början av juli. De kan de vara ute mycket ganska snart, vet jag att jag tänkte. Förra kullen föddes i mars och hämtades av sina nya hussar och mattar den 13 maj. De hann visserligen vara ute en hel del, men att födas mitt i högsommaren … toppen!

Nu har det varit 30-32 grader i skuggan i snart en vecka, lagom till dess att valparna kan börja vara ute. Så nu går det i alla fall inte att ha dem ute mer än en liten stund. De får vara ute medan jag tömmer deras valplåda och valphage på lortig fäll och nedkissade valp-underlägg. Sedan snabbt in igen innan de får värmeslag. I dag var det dock svårt att hålla svalt i sovrummet. Det var snudd på lika varmt inne som ute. Vi gör vad vi kan för att ordna korsdrag.

Valparna är pigga och glada och växer så det knakar. Två killar är inte tingade än, och de är toppenfina. Är du sugen på cocker-valp 2018? Hör av dig!

Första gången ute

Nu har valparna litet större utrymme att röra sig på. Valphagen är på plats och först ut var lilla pojken Rummeltorps Porfyr. Han knallade snabbt runt i hela hagen och sedan tittade han in i “kaninhuset” hela fyra gånger. Efter att han diat mamma Lykke så gick han ut i valphagen och kissade. Sedan gick han så långt bort det går att komma i hagen för att bajsa. Det bådar gott!

Nu verkar det bara finnas två valpar kvar till försäljning, eventuellt bara en. Fyra har fått sina nya hussar och mattar.

 

valphagen invigd

Efter att ha ålat omkring, visserligen i raketfart, i en vecka har nu valparna börjat lyfta magen från botten i valplådan. Man anar att det snart kommer att bli mycket mer action från och med nu. Samtidigt har mamma Lykke börjat vara mer och mer utanför lådan. Hon tittar regelbundet till sina valpar, att allt är bra och så, men ligger numera gärna utanför lådan, eller följer med mig till stallet.

Kanske är det bara fem dagar kvar till dess valparna öppnar ögonen. Då lär det bli verklig fart på dem. Vill minnas att förra kullen reagerade typ “Va, är det en massa andra likadana som jag här? Då måste jag kämpa för käket!”. Vi får se hur de här sex tjejerna och killarna kommer att reagera.

Det är så kul att studera dem, för det händer något nytt i princip varje dag.

 

Valparna går som smör i solsken. Hoppas jag. I dagsläget verkar inte mindre än fyra finfina vovve-bäbisar vara tingade och då återstår två killar. Och valparna är så jämna och fina att det är omöjligt att spontant säga att någon skulle vara bättre än någon annan. Sådan är skönt. Att de utvecklas i samma takt allesamman.

Finns ni därute, som funderar på en underbar, härligt doftande, varm liten hundvalp så ska ni verkligen slå till! Bättre kamrat kommer ni aldrig att få! Och ert liv kommer för alltid vara förändrat. Till det bättre. Hundar gör något med oss människor, så att vi faktiskt blir bättre människor.

Nu är de äntligen här! Ja, äntligen och äntligen förresten. De kom ju faktiskt två dagar före beräknat datum. Det gjorde förra kullen också, så kanske det är med Lykke. Det blev fyra svarta pojkar och två svarta flickor och de är bedårande små valpar av rasen Cocker Spaniel.

I måndags visade Lykke tydliga tecken på att det var valpning förestående. I måndags började även Rummeltorps knatteridläger för de minsta ryttarna. Det innebar att jag, May och Simone (stalltjejerna på gården) fick turas om att titta till Lykke.

Framåt kvällen kom det grönt fostervatten ur Lykke, och expertisen säger att i sådana situationer ska man konsultera veterinär. Något kan vara på tok. Sagt och gjort, så jag tog Lykke i bilen och for raskt till Södra djursjukhuset. Där tyckte man att Lykke såg väldigt pigg och glad ut, men man tog blodprov för säkerhets skull.

Vi kom till djurkliniken klockan 20.30 cirka. Klockan 20.53 föddes första valpen. En timme och 52 minuter senare var alla sex valparna ute och vi kunde packa ned dem i en kartong med litet mjuk cellstoff i botten och så åkte vi hem till Rummeltorp. Lykke var i kanonform och var en mycket tryggare och pyssligare mamma den här gången, för nu är hon ju rutinerad.

Sedan i måndags har det varit full fart med ridläger och valpar. Lykke sköter dem exemplariskt och i dag och i går (fredag och lördag) har hon tagit litet längre pauser ur valplådan och hängt med mig i stallet en stund. Sedan har hon bråttom tillbaka in i huset för att tvätta och mata de små. Det är så underbart att se och få följa.

Rummeltorps Granat (lila halsband)

 

Rummeltorps Rubin (rött halsband)

Kollade nyss när Lykke valpade förra gången. Det finns utmärkta tabeller man kan kolla i, när tiken beräknas valpa med avstamp i parningsdatum. I fjol skulle hon valpa den 20 mars, men valpade redan den 18:e. Denna gång ska hon enligt tabellen valpa den 4 juli, på USA:s självständighetsdag alltså. I dag är det den 1 juli och Lykke har flåsat allt mer under dagen. Sedan i går matvägrar hon. Hon slickar i sig grädde och ägg som hon får i matskålen. Men de så kallade knäckekulorna ligger kvar. Och hennes mage är gigantisk. Pälsen vid flankerna står rakt ut, för hon är så tjock.

Sedan några dagar river Lykke runt i mattorna. Så fort vi lämnar huset en stund, är mattorna omkringdragna och rafsade i. Men i dag tog Lykke ytterligare ett steg i förlossningsförberedelserna. Då inte bara rev hon runt i fällarna i valplådan. Hon pulvriserade tidningarna som låg under. Rena konfetti-högen! Det borde vara dags snart, verkar det som.

I dag var valpköpare in spe på besök på Rummeltorp. Ett ungt par, som verkade helt perfekta hundägare på alla sätt och vis. En valp, och så småningom en vuxen hund, kan nog inte få det mycket bättre. Mycket skog och jakt. Sällskap om dagarna och sanna friluftsmänniskor till ägare. Hoppas att allt går som tänkt.

När besökarna lämnat så plockade husse och matte fram valplådan från förvaringen. Så fort den skyddande presenningen var utvecklad så kastade sig Lykke i lådan. Sedan höll hon sig nära den till dess att fällarna var på plats. Den här gången (andra valpkullen) så vet hon ju vad som är i görningen. Hon verkar positiv till valplådan.

Inte bara Lykke uppskattar en mysig valplåda, utan även terriern Svante provade att ligga en stund i den. Det gjorde han en hel del förra gången också. Men inte när valparna hade kommit. Då gjorde han bara korta visiter.

Nu längtar vi som tusan efter ett knippe vrålsöta små “vampyrer” som snuttar som galningar på sin fina mamma. Efter litet vägande, adderande, subtraherande och dividerande har vi kommit fram till att Lykke har 5,87 valpar i magen. Tänker mig en kull på 4-6 bebisar. Snart vet vi!

“Ögat kan drabbas av en mängd olika lidanden. Vissa beror tex på olyckor eller infektioner medan andra orsakas av defekta gener dvs de är ärftliga. I Sverige har vi kommit långt med bekämpningen av genetiska sjukdomar hos hundar inte minst ögonsjukdomarna. Seriösa uppfödare i raser där ärftliga ögonsjukdomar förekommer låter alltid en veterinär med speciell ögonkompetens undersöka sina avelshundar innan de tar valpar på dem. I dagsläget finns det ca 25 veterinärer i landet med den kompetensen. Undersökningen kallas för en ögonlysning och går till så att hunden får ögondroppar som vidgar pupillen. Efter ungefär en halvtimme är pupillerna så stora att ögat kan undersökas ordentligt. Själva undersökningen tar cirka fem minuter och görs med speciella ögoninstrument kallade spaltlampa och oftalmoskop. Veterinären skriver ett intyg som skickas till Svenska Kennelklubben och ägaren får en kopia.”

Ovan är citat från hemsidan veterinären.nu, och i dag var jag och Lykke hos Väsby djurklinik för att ögonlysa hennes ögon för andra gången var de perfekta och det var de även den här gången. Tack och lov! Lykkes ögon är inte bara friska, de är vackra också. När man lyser på dem i mörkret, som veterinären gör när hon undersöker, lyser de orange. Orange och svart är en mycket vacker kombination.

https://www.facebook.com/solveig.thornblom/videos/10155688625064021/

Om Lykke valpar på beräknad dag, så är det en vecka kvar till valpar. Det enda det märks på är att hon har “cravings”, det vill säga hon äter plötsligt både det ena och det andra. Saker hon aldrig skulle kunna tänka sig att äta annars.

Och en sak till. Hon är jätteklumpig när hon ska hoppa upp i sängen. I vanliga fall seglar hon som en tornsvala från golv till dubbelsäng. Men nu påminner hon mer om en säl som ska förflytta sig. När hon ska hoppa upp i sängen alltså.

För annars är det full fart på Lykke. Hon är helt crazy mellan varven och härom kvällen blev jag orolig när hon for runt och lekte med saker i sovrummet. Orolig för att hon ramla eller nåt sånt. I kväll fick hon fnatt när vi var ute en sväng. När hon var som vildast var kameran inte påslagen än. Besvärad av dräktigheten verkar hon inte vara i alla fall.

Klicka på “video” nedan får ni se!

 

Video

Nu ska vi snart kånka in valplådan från förvaringen och bädda i ordning så gosigt och fint det bara går. Den här gången är det tänkt att valplådan ska få stå litet bättre till = att den står så matte kan kolla på mamma Lykke och hennes valpar hela tiden. Och att hon kan se sin älskade matte!

Förra gången det begav sig så ruttnade Lykke rätt snart på att vara i den förhatliga lådan. Jo visst! Hon älskade sina valpar, men att vara i lådan var inte så kul. Om inte matte också ville vara i den förstås. Och det ville hon ju inte. Eller om Lykke fick ha hela kullen i sängen tillsammans med husse och matte. Det tyckte hon var en bra idé, men ingen annan tyckte det. Inte terriern Svante heller. Vi får se hur glad hon blir när lådan är på plats.